På min återinsättningsdag



Nu är dagen här! Dagen jag väntat på så länge! Dagen jag ibland aldrig trodde skulle hända. 
\nOk än så är inte dagen över, så inte innan jag ligger med bena i vädret och embryot in stoppat i min kropp är denna dagen lyckad.
\nSen så är det bara att vänta på att nästa steg även ska lyckas.
Iallfall jag har tagit mig en ledig dag. Vaknar såklart innan kl ringde. Så det var bara att ta sina mediciner, sätta på kaffet för att sedan packa in lite julklappar. Nyhetsmorgon går på tv:n och mina tankar kommer och går. Tvätten måste hängas upp innan dusch. Sen fixa till sig innan Nina kommer och vi beger oss ner mot GBG.
Nu sitter jag här i väntrummet, med alla andra par och Nina såklart.
Vad kommer jag få för besked?? Kommer det bli återinförande idag?? Kommer jag gå hem med ett leende. Fy jag vågar knappt hoppas på något!!
Tankarna är just nu mycket tomma. 30 min kvar innan de ropar upp mitt namn!!

När jag satt här i februari 2016 kändes detta så långt borta, men just nu är jag så glad att jag valde att plocka ut mina ägg innan man starta cytostatikan och så tacksam att den chansen finns.
Äntligen ropas mitt namn upp, som vanligt minst 5 min innan. Jag får följa med in i en "sovsal" Sal 4 närmare bestämt. Får byta om till långrock höga strumpor och blåa tossor.
För att sedan vänta en liten stund. Nu måste det väl ändå betyda att det finns något att återinföra säger jag till Nina. Och vi kommer överänns om att så är det.
Efter en ej så lång stund, mer en känsla av evighet kommer sköterskan och följer oss till dörren där det ska hända, där jag ska ligga med bena upp i vädret och ett återinförande ska bli av.
Nu får vi sitta en stund utanför dörren innan Läkare kommer och hämtar oss. Vi sätter oss ner vid ett litet runt bord. Sköterskan tar komandot, berättar att ett embryo har klarat sig och jag blir så glad för detta. Men nervös vill jag bara börja och mina frågor är få.
Jag får hoppar upp i gynstolen och processen börjar, jag får se mitt embryo i en liten dataskärm, känslan som kommer i hela kroppen är som ett lyckorus!! Allt blev helt plötsligt så verkligt, allt detta jag har drömt om och knappt vetat fall det kommer hända håller just nu på att hända!!
Allt går så otroligt snabbt och samtidigt som läkaren för In embryon får jag titta på en skärm där jag får följa allt. Helt plötsligt så var embryot på plats! Allt kändes så bra, känslan som att detta kan inte misslyckas var stor och ja just vid denna stund får man ha denna känslan och denna lycka, för det är man värd efter den fysiska och psykiska påfrestning man går igenom.
Det är även den känslan jag söker fram när jag känner att allt var ett misslyckande och när jag försöker övertala mig själv att jag kanske ändå inte vill ha barn.
När allt är klart får vi gå åter till salen och jag får rådet att leva som vanligt. Jag ska fortsätta med tabletterna, dra ner på plåstret och japp leva som vanligt!!
Ganska snart är man hemma igen och nu ska livets 15 längsta dagar vara ❤

Vad stickan visade kan ni läsa om på ett tidigare inlägg ❤❤