Varför var jag inte starkare då?
Varför visste jag inte bättre då?! Nu känns allt så lysande klart. Den dag du sa allt till mig så var dina ord sanna men varför ville jag inte tro! Du gick din väg ändå. Du drog mig in för att sen putta mig bort, så varför skulle jag lita på dina ord?! När du ändå inte skulle kämpa att få mig att tro.
Att du var ett misstag, kanske var ganska hårt. Men låt mig då påminna om att mitt hjärta hade sedan länge varit krossad av besvikelsen mitt liv var i just då.
Där är sista gången det är du och jag!
Tills en dag då du skrev ett hallå, jag svara ett glatt hallå men med en rädsla om att du snart ska försvinna igen. Och ack var rätt jag fick. Två gånger det var det jag fick, bara du å Jag, men vilka skratt de gav och djupa kloka ord du sa.
Men varför jag inte där och då tog klivet? Ja jag var ju så svag.
Nu när styrkan kommit tillbaks inser jag att frågan är om du är värd energin.
På min semester kommer jag försöka satsa lite mer på min bok! Måste fixa ett kapitel nu iallafall.
Underbara duuuu ❤❤❤