Min tur i livet!
Äntligen går det igenom att ensamstående kvinnor kan få hjälp till assisteradbefruktning i Sverige.
Året är 2016 och på min självaste födelsedag 1 april är då Sverige tar ett steg mot framtiden.
Själv så genomgår jag min cytostatikabehandling denna period.
Men i december 5 månader efter avslutad cytostatikabehandling bestämmer jag mig för att skicka in en remiss för att få hjälp med att bli gravid.
Sagt och gjort, nu är det bara vänta.
Jag kan ju ändå inte för tidigt äter fortfarande tabletter för cancern, ok ska äta den i ca 5 år men det går bra att ha ett uppehåll.
Tiden går, ett brev dyker upp i brevlådan och hoppet växer till liv. Ett brev om jag vill stå kvar i kö eller inte. Det blir såklart ett stort JA från mig.
Tiden för HSS undersökning blir äntligen av, en undersökning som inte tillhör en av de skönaste undersökningarna, klart så ska det krångla lite när det kommer till mig 🙈😃.
Men det som inte dödar det hädar! 😉.
Med Linda-marie vid min sida så klara jag mig även igenom denna undersökning. Men fick även beskedet att det inte fanns så mycket ägg kvar i min kropp och när jag berätta min cytostatika historia så får Läkaren sin förklaring till detta.
Lika snabbt som jag fick hoppet slocknar hoppet, när jag senare ringer för att kontrollerar vart i kön jag ligger. Tanke på att jag måste ha ett visst uppehåll från mina tamofixen innan jag kan börja med processen. Tårar rinner och frågan om att kontakta en privat klinik dyker upp. Dock ligger ju mina ägg nerfrysta på Sahlgrenska, hur går jag då tillväga?!
Går det ens att genom ivf med de få ägg jag har i min kropp?!
Dock så bestämmer jag mig här för att börja med mitt uppehåll gällande tamofixen.
År 2019 får äntligen privata kliniker i Sverige börja med ivf på ensamstående dock så verkar de inte vara riktigt igång när jag kontaktar dem.
Så orken tryter lite, men hoppet att de gör ivf fram till 41 år ålder på privat kliniker, känner jag att jag kan slappna av och låta orken styra.
Dock bokar jag in ett första besök på en privat klinik för att få lite mer information om allt.
Men mitt upp i detta ringer de och frågar om jag är redo för en bröstoperation och mitt svar blir ett Ja, orken tryter ju som sagt och det är kanske är så att jag behöver pausa lite. Så ganska snart hoppar jag upp på operationsbordet och sedan massa påfyllnader så går veckorna.
Detta visa sig ju snart vara ett väldigt bra beslut för det blev ju bara att avboka kontakten med den privata kliniken och mina ägg slapp den resan 😍
Men närmast väntan på att vi ska byta implantat till den ordinarie får jag mig ett telefonsamtal och det var äntligen min tur!!
Min tur att få hjälp med att försöka bli gravid. Lite chockad men så överlycklig för denna chans.
Känslan av att känna att man även kan ha lite tur i livet är ju fanktiskt ❤❤