Hade cancer i två minuter!


Äntligen var det dags för dagen då jag skulle få ett datum för återinförandet. Men ni som läst tidigare inlägg vet att så enkelt skulle det inte bli.

Iallafall glad och spänd på livet åker jag och min syster till Göteborg. 
Efter lite väntande (är i god tid såklart) så får jag äntligen träffa läkaren, vi går igenom hur jag mår och vad som ni ska hända. Jag berättar om mitt illamående och han ser lite fundersam ut. Men jaja upp på gynstolen och det vaginala ultraljudet sätter igång. 
Där ligger jag med benen upp i vädret och herr doktor hummar, han hummar...hmmm. 
Hmmm.. Det har jag hört förut, det är något som inte är rätt. Ett litet tryck över bröstet och cancer dyker upp i mitt huvud!! 
Fan han har hittat något, något som inte är bra. Har jag cancer?! Han har hittat cancer?! 
Hela min kropp vill helst bara krypa ihop! 
Av kliver jag gynstolen medveten om att något inte stämmer där nere, sätter mig åter mitt emot herr doktor i mellan har vi hans skrivbord och bredvid mig sitter min syster. 
Han förklarar att vi inte kan planera in ett datum för återinförandet eftersom jag har en äggblåsan som måste bort först. 
Med tårar i ögonen och kampen att inte börja grina där och då kämpar jag med att förstå vad han säger. 
Alltså processen kan fortsätta men allt blir bara framflyttat, jag har alltså inte cancer!! 
I ca två minuter av mitt liv trodde jag att jag hade cancer igen!!
 Hmmm... 
Klart besviken att jag inte fick ett datum men med min erfarenhet har jag lärt mig att doktorn vill ju faktiskt bara mitt bästa. 
Efter en träff med barnmorskan som märker att jag inte är helt 100 förklarar att jag kan ringa deras psykolog, hon finns här för dig om du behöver prata. 
Med tusen till noll tankar lämnar jag och min syster Göteborg. 
Alltså en tomhet som är otroligt svår att förklara, känns som att i hjärna har man tusen tankar samtidigt som man är helt tom. 
Väl hemma slutar kropp och själ  att fungera! 
Soffan var min bästa vän i ca en vecka, men tillslut var jag allt på bena igen. 
Som sagt jag var klart besviken att allt flyttades fram, men i två minuter trodde jag att jag hade cancer igen!!
Att ett Hmmm kan trigga igång min hjärna fick jag lära mig nu. Men det är inte heller så konstigt, för det var ett par hmmm ca fyra år tidigare. 

Tacksam över att ingen sådan skit finns kvar i min kropp har jag nu lärt mig att nästa hmm betyder inte cancer. 

❤❤❤